Vilken final. Fantastiskt tempo och en match som innehöll det mesta. En svensk domarduo höll på få eller rent av blev huvudpersoner. Efter ett antal helt solklara utvisningssituationer för Kanada som inte resulterade i utvisning börjde Winnerborg och Lärking att döma ryssutvisning efter ryssutvisning. Det kändes ett tag då som man skämdes över att vara svensk. Ska svenska domare än en gång figurera i huvudrollen i matchavgörande lägen. Kanade kopplade grepp och ledde med 3-1 nu efter mål fem mot tre.

Matchen höll även senare samma tempo och kanadensarna hade all medgångsvind med sig. Det är klart att man i detta läge håller på ryssarna. Skulle aldrig kunna hålla på Kanada. Ryssarna tog över mer och mer under 2:a perioden och fortsatte med det i 3:e. Nu började även svenskdomarna hitta in i matchen. Kovalchuk, som inte gjort något rätt under hela turneringen och mest bara varit i vägen hittar till slut målkänslan och stänker in 4-4 vilket sedan leder till sudden death förlängning.

Det är nu som de svenska domarna återigen kliver in och tar huvudrollen. Efter några minuters spel så spelar Nash, i Kanada, pucken över sargen från egen zon. Pucken far över spelarbåset och upp på läktaren. Ryssarna hävdar utvisning och domarna tvekar. De konfererar och dömer efter ett tag 2 minuters utvisning till Nash. Därefter tar det inte lång tid för Kovalchuk att stänka in 5-4 målet (spel fyra mot tre) och Ryssland blir Världsmästare 2008.

Jag tycker det var välförtjänt och gratulerar stort, men svenska hockeydomare i VM kanske blir ett minne blott.